Fan vad komplicerat allt ska vara.
Just nu är det som om jag leker med
mina egna känslor.

Du är så jävla underbar.
Jag älskar våra nätter tillsammans.
Vi ligger vakna och bara skrattar och pratar.
Jag trivs så jävla bra i ditt sällskap
och du förstår mig som ingen annan gör.

Men samtidigt så vet jag.
Den här sagan har bara  två möjliga utvägar
och jag vill helst inte möta någon utav dom.
Hur det än blir så blir jag sårad.
Hur det än blir så blir det kaos och liv i luckan
kan jag säga..

Vad fan för man?